Vem har rätt att vara fri?

05 januari 2010

Vad avgör om man får bestämma över sitt eget liv? Måste man kunna tala på ett sätt som alla människor förstår för att få bestämma över sig själv? Måste man ha kläder, pengar, vara ren? Onödiga frågor, kan tyckas.

Frågor som osökt kommer upp i samband med djungelflickans öde. Hon har försökt rymma flera gånger, nu har hon börjat prata lite ”vanligt” språk. Hon var 26 år när hon hittades – vid en djungel som inrymmer okända stammar. En möjlighet är att hon bott med dem under de 18 år hon varit försvunnen. Vid 26 års ålder är möjligheten att hon faktiskt har barn någonstans – barn som nu berövats sin mamma. Hon har uppenbarligen lyckats överleva, hon har ett språk (”kommunicerade med djuriska läten”) – varför berövas hon då sin frihet?

Annonser

Oj

02 januari 2010

Gott nytt år, förresten!


I väntans tider

02 januari 2010

Mm, man är på en middag och någon droppar att ett barn kräkts drygt två dygn tidigare och någon annan stelnar till. Men två dygn – är inte det inkubationstiden på kräksjuka, på ett ungefär? Då borde faran vara över.

Då – tada! – kräks ett syskon till den som kräkts tidigare. ”Det är ingen fara, det är bara för att hon hostar så mycket, hon brukar göra det.”

Efter en timme, med ont i magen och ytterligare kräks, går vi alla hem.

Och väntar.


En sak för mycket

25 december 2009

På julaftonsmorgon öppnade vi som vanligt familjens klappar på morgonen, efter risgrynsgröten (tänk! vi har en tradition). Sedan vidtog stressen med allt som skulle med till nästa firande, med barnens farföräldrar med flera. Jag ville så hemskt gärna stanna hemma och läsa mina julklappsböcker, ville så hemskt gärna sitta i soffan och dega, spela spel vid köksbordet.

Vi kom iväg, men inte med mindre än ännu ett gräl.

I dag: trött, mer förkyld, ja, rätt sänkt. I alla bemärkelser.

Snärjd. I allt som som har med relationer och familj att göra. Hur gör man för att få vara ensam?

Och inte har jag lust med nästa firande heller, tillsammans med min sida av släkten. Hur kan jag vara så … så … blå? Jag gillar ju jul.

Gillade förresten världen (med proffsiga amerikanska frilansare) som öppnade sig när jag klickade mig vidare från inlägget där en manlig copywriter outade sig som kvinna och förklarade att det var krassa ekonomiska skäl som gjort att hon börjat skriva under manlig pseudonym, också. Särskilt gillade jag inlägget från Taylor, på bloggen Men with Pens, om att de feminister som bashade ”James” hade fel.

(Ursprungliga länken hittade jag på Linus Fremins blogg.)

PS: Jag är faktiskt glad, trots allt, över att barnen är så glada över julen.


Dagens

22 december 2009

… hemskaste:

Vi har blivit så små, som människor. Bitterheter kommer ur oss, pyser ut då och då, eller väller plötsligt fram. Jag är likgiltig, desperat, stark, rasande, och ändå så lugn. Jag känner honom inte längre, kan inte känna hans känslor.

Är det så här det slutar? Sorgen, den finns där. Och: en hård, bitter kärna.

… bästa:

Pulkaåkningen i Vita bergsparken. Så lyxigt att ha sådana bra backar så nära.

… godaste:

Grönkål. Och chokladfudge.

… mest otippade:

Granen har vält. Två gånger.


Och när jag äntligen …

19 december 2009

… efter flera år får någorlunda ordning på minn nattsömn (små barn, katt, sambo) och sover en hel natt, nästan, och är lycklig (nåja), slutar få utbrott över allt och inget på grund av sömnbrist…

… så flyttar en ny familj in ovanpå. Min stilla undran är: är de bara korkade, eller rent av onda? Är det möjligt att man kan tro att hårda saker i sovrumsgolvet inte låter – väldigt mycket – i lägenheten under? Klockan 23. Klockan 24. Klockan 5.30?

Då det är omöjligt att klura ut när (och varför) det ska låta blir min kropp ständigt på spänn.

Orkar inte ens längre fundera på att hämnas, det är så kontraproduktivt, det leder till upphetsning och ännu mindre sömn. Sitter vaken på nätterna istället. Orkar inte ens fundera på att prata med dem – pratade med dem om att spika på natten, en gång. Det gjorde de igen.


Saker man kan göra i december

15 december 2009

Det här är två av många saker man kan ägna sig åt. Nu eller senare.